Min första förlossning

För exakt åtta år sedan hade jag precis skrivits in på förlossningen på Karolinska sjukhuset i Solna för att föda vårt första barn. Vi kom in kl 21 och jag hade då haft värkar i cirka sju timmar hemma. Jag var öppen 6-7 cm när vi kom in och jag fick den välsignade lustgasen. Jag älskade den och ville inte släppa den. Stora delar av denna förlossning är något suddiga minnen. Allt blev så intensivt på förlossningen. Jag fortsatte att öppna mig och bad tillslut om epidural. Narkosläkaren kom, satte nålen, men just när han skulle ge mig provdosen började det tjuta i hans akutlarm och han försvann utan att ha hunnit ge mig provdosen… Vi valde att inte vänta på honom, utan att fortsätta utan ryggbedövningen. Av någon anledning tog barnmorskan hål på fosterhinnorna och vattnet gick. Sedan gick det undan. Men på slutet stannade krystvärkarna av och bebisens hjärtljud började gå ner. De tog beslutet att bebisen måste ut snabbt. En (som jag minns det) stor kvinna kom in rummet, samt en läkare. De sa till min man, Niklas, att han skulle göra sig beredd på att när bebisen kom ut så skulle man troligtvis behöva snabbt ta med bebisen till ett annat rum, och då skulle Niklas följa med. Den stora (?) kvinnan lutade sig över mig och gjorde ett par kraftiga tryck på min mage, och på några sekunder kände jag hur bebisen kom ut, någon klippte navelsträngen och alla utom jag och en (undersköterska?) försvann ut ur rummet… Jag minns hur allt blev så tyst och stilla och jag blev helt tom i huvudet. Efter en liten stund började jag tänka på att jag inte hört något bebisskrik. Men strax därefter hörde jag att en bebis skrek. Då sa någon till mig att det var min bebis som skrek. Sedan kom Niklas in i rummet med en liten bebispojke som hade kommit ut lite blå, tyst och hängig, men som nu skrek och såg ut som världens finaste bebis. Klockan 23.43, den 5 juni, 2011 föddes Wilhelm.

Idag, åtta år och ytterligare tre egna förlossningar senare, sitter jag nu här och undrar när ”min” första doula-bebis ska födas. Det verkar inte bli idag, på min äldsta sons födelsedag, även om det är beräknat idag. Vi får se. Det är så spännande och jag hoppas att allt ska gå bra och att jag ska kunna ge dem bästa möjliga stöd när allt sätter igång.